barapeppen

Faaaaan!

Nu mår man piss o skit igen!
Kul o fira 12 slaget o nyårsafton själv! Ja d e väl bara o vänja sig. Man får numera börja inse att det är över.. D e slut.. Hur fan gör man!? Satt o löste mina inlägg i min dagbok på helgon när jag mådde som sämst..:( fan va ja va under isen :/
Ja kommer inte tillåta mig själv att må så någonsin igen! Men ibland e d nära d svarta hålet..

HUR gör man så att känslor svalnar? Hur ja ön försöker så vägrar mitt hjärta släppa taget.. D går ju fan inte.. Hur släpper man nån man älskar av hela sitt hjärta!?
Vet inte vart ja ska ta vägen elr hur jag ska göra..

Jag VILL inte!!!!!! Men ja måste :(
Ja har inget val. D finns inget alternativ.. Ja dör inombords!
Ja kommer aldrig mer bli hel.. Har hela tiden trotts allt alltid önskat och hoppats på att en dag..en vacker dag kommer det att vara bra igen.. Då blir han min..som han ska vara!

En vacker dag inser han att han inte vill vara utan mig.. Att det inte går att vara isär och släppa alla könslor trots allt som hänt.. Nån gång om ett par år kan han flytta hem igen.. Till huset vi köpte för att vi skulle kunna bli gamla o skrynkliga ihop.. O sitta på vår veranda o lösa korsord..

Utan han i mitt hjärta o själ är det bara ett hus där jag bor..
Kanske va idioti att själv ha kvar huset.. Att tro att de en gång i framtiden skulle bli vår hem igen..

Nu har han ett eget hem som är hanns.. Där har jag inget.. Inte enns en nyckel lix.. Spelar ingen roll hur mycket saker ja köper.. Kommer aldig kännas i mitt hjärta som att det är hanns hem.
Hanns plats är kanske där fysiskt men hanns riktiga plats är här.. Hos mig..i min famn i vårt hus.
Idag är det inte möjligt.. D vet jag och accepterar.
Men jag hade inte gett upp hoppet att han nån gång skulle komma hem. Ja skulle ha väntat i flera flera år :(

Nu måste ja släppa allt.

Jag fruktar februari mer än någonsin.. Då är han inte min längre på nåt sätt.. Ja vill inte skilja mig.. Ja vill inteeeeee!!!
Men det är inte en persons vilja som spelar nån roll nu. Ja hatar d faktum att de kommer att ske. Ja vill inte :(
Tårar rinner så fort j tänker på det.. HUR ska jag palla gå till stadshuset där vi lovade att älska varandra för evigt och skriva på ett jävla papper som trasat sönder allt.. Fuck..
D gör ONT! O ja får panik...

Va ska ja göra!!??? Ja kan inte leva med eller utan!!
Hanns andetag är mitt syre. Utan han i mitt liv funkar jag inte som människa.. Finns ingen som någonsin kommer få mig såååå arg igen!!! Men samtidigt ingen som jag kommer älska så innerligt igen :(

Fanfanfan..

Ja är mitt emellan liv o död hela tiden..
Den ständiga stress som februari innebär tär på mig. Den gör mig lättretlig.. Orolig.. Arg.. Ledsen och fullkomligt förkrossad..

Ja vet inte vart ja ska ta vägen..
J vet inte vad ja ska göra...
Ja vet inte hur ja ska komma ut på andra sidan..

Hur gör man..

Tiden läker inga sår.. Mina sår kommer iaf aldrig läka..

Jag får panik.. Ja kan inte andas..ja drunknar snart i mina tårar..mitt hjärta krossas sakta sakta sakta och min själ dör lite varje dag..

Ur led är tiden....